Sandra Leiknes är MiniBladets kändis i november 2019

Sandra Leiknes

Del 5. Grundskräcken är alltid densamma

Sandra Leiknes jobbar som producent på nöjesparken Liseberg och allra mest med skräckupplevelserna. Hon tycker att åldersgränser är viktigt. 

– Jag tycker inte alla barn ska se allt i för ung ålder. Det måste finnas gränser, sen så tror ju jag att barnprogrammen idag inte är som när jag var liten. De är mycket mer våldsamt. Jag skulle nog vilja säga att det är en sak i samhället som i allmänhet har ökat lite. Sen så tycker jag också att skräck är väldigt kul. 

 

På skräckupplevelserna på Liseberg har de satt elva år som gräns på Halloween. Det är där de tycker att de ligger i nivå. 

– Det finns saker som vi aldrig skulle vilja göra för då går vi över en gräns som vi inte kan stå för. Men man måste också våga pusha gränserna.

 

Sandra tycker inte det är fel att barn blir skrämda men hon tycker det är fel att utsätta barn för saker i en ålder som de kanske inte förstår vad det är så att man skapar ett trauma. 

– Men att på skoj skrämmas tycker inte jag är skadligt så länge barnet har kommit till den nivå att det förstår vad det handlar om och vad det har gett sig in på. 

 

Så hur kommer skräckgenren se ut om 50 år?

– Alltså det finns x antal grejer som man bara stöper om och byter skepnad på så jag tror att när det gäller skräck så finns det ju saker som vi i grund och botten är rädda för och jag tror att det är det som vi fortfarande kommer att jobba med. Men sen så tror jag när det gäller tekniken i framtiden och hur vi kan framställa det så kommer det att vara på en nivå vi inte ens kan föreställa oss idag för det går så fort när det gäller teknik. Men till exempel om man är rädd för att gå ensam i en mörk skog så kommer vi vara det om 50 år också. Grundskräcken är densamma, säger Sandra.

 

Del 4. Fly undan verkligeheten

Skräckproducenten Sandra Leiknes blir inte längre rädd. Hon är skadad av sitt yrke att skapa läskiga upplevelser för andra. 

– Jag blir däremot rädd för vad som händer i världen med krig och verkligheten. Att det händer läskiga saker runt omkring oss. Det kanske är därför vi behöver fly undan för en stund också. 

 

Sandra tror att vissa av oss söker sig till skräck för att få adrenalinkickar, precis som att hoppa fallskärm. 

– Folk som gör det får en adrenalinkick och det är ju samma man få av att leva sig in i det här och på riktigt bli rädd. För det är ju ett skådespel. Skådespelarna gör ju sin del men som gäst så måste man ju leva sig in i det också för att det är ju inte farligt på riktigt utan det är ju en fantasivärld, säger Sandra. 

 

Men adrenalinkicken får du även om du kollar på film. Och samma gäller där, när man lever sig in i filmen, det är då som man får adrenalinet. Och att få uppleva de här jobbigheterna i en trygg miljö och kunna sitta och skratta åt det. 

– Jag skrattat ju väldigt mycket. Folk säger ju att jag har fel reaktion på saker när jag börjar skratta när det är något läskigt, men det handlar ju om att det inte är på riktigt.

 

 

Del 3. Gå nära och gör jobbiga läten

Sandra Leiknes är Lisebergs egna skräckproducent. Hon blir lycklig över att möta besökare som blir skrämda och som dessutom blir glada av att bli skrämda. 

 

– Det finns ett rum inne i Zombiehuset med en dörr som leder direkt ut till utsidan. För några år sen stod jag utanför den dörren och då var det en zombie som öppnade dörren för några killar som var så rädda att de trillade ut. De låg på marken och grät. Jag gick fram och tog hand om dem och de sa ”det här var det värsta vi har varit med om i hela våra liv”. 

 

Kort därefter såg Sandra hur de blev tuffare ute i Distrikt Z med zombies utanför och sen på kvällen gick de turen om och om igen. 

 

– De tyckte det var det roligaste de hade gjort. Och det är ju för dem man gör det tycker jag. Då har de ju verkligen överkommit sina rädslor och hittat något som är roligt. Det är ju fantastiskt kul, säger Sandra. 

 

Sandra berättar att skådespelarna får order om att de måste skrämma hela gruppen. Men ibland kan det ju hjälpa gruppen om man satsar på nån som är väldigt bra på att bli rädd. Så visst riktar de ibland in sig på någon särskild som ser extra rädd ut. Men hur skräms man bäst då?

 

– Gå nära och gör jobbiga läten i nacken. Det är otäckt. Sen klassikern, gömma sig och hoppa fram är alltid bra.

 

Sandras skräckteam jobbar mycket med alla olika sinnen. Ljud är en central grej. Det finns nåt som heter infinity tone – evighetston. Det är som en ton som låter som att den långsamt blir starkare hela tiden, men i själva verket är den hela tiden densamma. Ett sånt ljud blir som en inbyggd stress. Om man tittar på nåt läskig på tv så kan man ju ta bort ljudet och då märker man att det inte är så läskigt längre. 

 

– Ljudet är otroligt viktigt till alla upplevelser. Men vi jobbar också med doft. Till exempel på vinden så luktar det mögel och gammalt för vi är på en vind. Det är alltså inte riktigt mögel utan det finns företag som skapar artificiella dofter av alla möjliga slag, säger Sandra.

Del 2. Zombies, vampyrer och allt!

Skräckproducenten Sandra Leiknes var från första början mest inne på sci-fi och fantasy. Sen kom hon in på zombies och vampyrer, därefter skräck.

 

– Jag gillar det här med fantasivärldar. Det som är unikt med skräck på nöjesparker är att man får möta sina värsta rädslor och efteråt har man kanske samma känslor som när man hoppat ut genom ett flygplan med en fallskärm och känner ”jag klarade det”. Samtidigt som det är helt tryggt och säkert. Det tycker jag är roligt att jobba med, säger Sandra.

 

Sandra tycker det roliga är att skräck är så individuellt. Det som någon är rädd för är kanske inte en annan rädd för.

 

– Jag gillar cirkustemat. Men jag tycker inte det är läskigt, det är roligt att jobba med. Och jag gillar ju zombies, lite fånigt men jag gillar det. Fast jag gillar ju allt, jag är störd.

 

Sandras starkaste upplevelse var när hon var elva, tolv år och enligt henne själv jättefeg. Hon tyckte att allt som hade med skräck att göra var jätteläskigt och hennes äldre kusiner tvingade henne att kolla på skräckfilm.

 

– Jag kunde inte sova på månader efteråt. Jag kommer aldrig att glömma det. Men sen hände nåt och jag började gilla det istället.

Del 1.  ”Det är skitroligt att skrämmas” 

Sandra Leiknes kallas för skräckproducent. Hon planerar och utvecklar skräckhusen och skräckområdena på Liseberg i Göteborg.

– Egentligen är jag producent så jag jobbar framför allt med Halloween men även med jul- och isshowen, så lite vackra saker också, säger Sandra.

 

Hon har jobbat på Liseberg sedan 2003. Hon har jobbat med underhållning hela sitt liv. Som producent, regissör och dansare. Men redan sommaren 1998 fick hon jobba som spöke på skräckhuset Hotell Gasten på Liseberg.

– Det är skitroligt att skrämmas. När de blir så rädda att de blir helt knäckta då får man lite dåligt samvete men någonstans så blir det också som ett bra bevis på att vi gör ett bra jobb. Samtidigt tar vi ju hand om dem, säger Sandra.

 

Det har varit folk som svimmat när de gått vandringarna. Sandra berättar att folk reagerar väldigt olika när de är på väg att svimma. Vissa blir bara tysta och vita och skärrade. Andra skriker att de vill ut.

– Vi försöker ju att hantera det innan det händer. Jag skulle vilja säga att för i tiden var det mycket mer vanligt att det gick så långt. Nu har vi lärt oss att identifiera tecknen.

 

Om de blir så rädda så har alla som arbetar där en inövad plan i hur de tar hand om det. Så nu känner Sandra sig trygg i den delen av skräckupplevelsen.

– Men det är fruktansvärt roligt att skrämma folk. När de blir såhär att de gråter och skrattar samtidigt, det är den bästa reaktionen. ”Jag vill inte mer, jag vill inte mer, fast jo, lite till”, säger Sandra.

 

 

Nanna Munthe Salemark