Min son är fyra år och kan få riktiga raseriutbrott. Det kan vara en så enkel sak som att han inte hittar en viss leksak eller tappar sin gaffel i golvet. När detta händer blir han så arg att han bara skriker och slänger sig på golvet. Det går inte att få kontakt med honom när han är så här. Vad ska jag göra när detta händer? Går det att minska eller mildra sådana här utbrott på något sätt?
Raseriutbrott hos barn är ganska vanligt och många barn går igenom faser då de har utbrott och sen växer de ifrån det och lägger det bakom sig. Det är kanske ingen tröst just i stunden men kan ändå vara skönt att veta. Naturligtvis kan det ligga andra saker bakom att ett barn får ilskeutbrott. Händer det något hemma eller på förskolan som skulle kunna förklara varför detta sker med din son? Om så är fallet så vill jag uppmana dig att söka hjälp hos en psykolog för att få ökad kunskap och hjälp.
Om du snarare tror att din son just nu går igenom en fas finns det några råd du som förälder till ett barn i din sons ålder kan testa att följa. Råden kan delas in i fyra steg. Det första steget är att försöka fundera på vad som föregår utbrotten. Är de till exempel vanligare när han är hungrigt, trött eller sovit dåligt? I så fall, kan man göra något för att undvika att han hamnar i de tillstånden? En enkel lösning om hunger antas vara problemet är att se till att barnet får mat innan hungern blir för stor, genom att ta med något som barnet äter på väg hem från dagis.
Nästa steg är att se om man kan uppmärksamma tidiga tecken på ett annalkande raseriutbrott och se om man kan hindra det genom att distrahera barnet, föreslå en annan aktivitet eller liknande. Många föräldrar lär sig vilka de tidiga tecknen är, kanske kan de avläsa på kroppsspråket att ett raseriutbrott är in annalkande, eller så hör de på frustningar och ordval att det är på väg.
Det tredje steget blir aktuellt när utbrottet väl sker. Då är det bra att försöka lära sig vad som fungerar för att hjälpa barnet att bli lugnare. En del barn behöver bli lämnade ifred, andra är det bäst att bara vara nära men inte försöka tala med eller röra så mycket vid då det bara jagar upp dem mer. Åter andra barn behöver en fast kram för att bli lugna. Vad funkar för er son?
Det fjärde och sista steget är att fundera på vad som brukar hända efter ett raseriutbrott. Brukar din son få sin vilja igenom? Få hjälp med de saker som kändes svåra? Erbjudas en annan rolig aktivitet. Om de konsekvenser som följer på ett utbrott kan betraktas som önskvärda ur barnets perspektiv kan det faktiskt utgöra ett skäl i sig till att utbrotten återkommer. Barn är inte manipulativa eller beräknande, men de, liksom vuxna, påverkas av vilka konsekvenser deras beteenden får och upprepar beteenden som leder till önskvärda konsekvenser.
Det som också kan vara bra att fundera över är om det finns flera i familjen som får raseriutbrott, till exempel någon av er föräldrar. Om det är så kan en väg att minska barnets utbrott vara att den vuxne söker hjälp för egen del och lär sig hantera sina egna utbrott. Detta kan vara viktigt både då barn har en tendens att härma sina föräldrar men också för att en arg förälder kan skapa en spänd stämning i hemmet vilket påverkar barn så att även de får lätt till känsloutbrott.
Om du vill läsa mer om det här kan du göra det i boken ”Föräldrahjälpen, förändra familjelivet med KBT”.
Tycker du att de här råden inte hjälper eller räcker för er vill jag än en gång poängtera att det kan vara klokt att söka upp en psykolog som kan ge er hjälp, mer specifikt anpassad utifrån just er situation och era behov.
