Jag har precis träffat en man som har en tioårig son sedan tidigare. Efter årsskiftet ska jag flytta in till dem (sonen bor där varannan vecka). Hittills har det mesta gått bra men jag har varit väldigt försiktigt och många gånger lagt band på mig när jag tycker att något inte riktigt går rätt till (som att till exempel läsplattan är med mest hela tiden).
Har du några allmänna råd eller tips till hur jag får ett bra förhållande med min styvson? Eller vad jag absolut inte bör göra.
Mitt första tips är att du talar med din sambo om hur ni båda tycker att din roll ska se ut. Ska du gå in som en extraförälder gentemot hans son eller ska du ligga lågt när det kommer till uppfostran? När ni tillsammans kommit fram till hur ni vill att det ska se ut har du en tydligare plattform att utgå ifrån.
Inledningsvis tror jag det är bra att du lägger kraft på att skapa en god relation till sonen, och om din roll även ska inkludera en del uppfostran så är det inget hinder. Tvärtom kan barn många gånger uppskatta vuxna som är tydliga med vad som gäller så länge det görs på ett juste och respektfullt sätt.
Jag tycker också att ni alla tre kan sätta er och prata om hur det ska bli nu när ni ska bo ihop. Det är en stor omställning sonen ställs inför och vid hans ålder har han säkert en del tankar och funderingar kring det som han behöver få tala om. Han har säkert också förslag på hur han skulle vilja ha det så att det ska fungera så bra som möjligt för er alla.
/Liv Svirsky, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och utbildad handledare i KBT
