Jag jobbar som byggarbetare. Jag har fått ett mejl av min chef att jag skulle bygga ett hus i London. Jag tänker att det ska bli kul att åka till en storstad. Jag vill berätta detta för mina föräldrar. Så jag skickar ett sms till mina föräldrar om att jag vill komma och berätta för dem. De svarar nästan direkt. Jag tror att det är för att vi inte träffas så mycket längre. De svarar att jag gärna får komma. Jag drar på mig min mattsvarta jacka och mina höstkängor. Jag tänker att det är lite speciellt, så jag går till Coop och köper bullar och blommor. När jag är färdig går jag till tågstationen och väntar på mitt tåg. Tåget är 20 minuter sent. Efter ett tag bestämmer jag mig för att gå och köpa lite vatten. Det är en lång kö inne på Pressbyrån. När jag väl kommer fram och ska betala så kommer tåget. Jag betalar jättesnabbt och sedan skringer jag för livet. Jag hinner precis med tåget. På tåget skickar jag ett sms. Jag skriver att tåget är 20 minuter sent och att jag är framme om ungefär tio minuter. De gillar mitt sms. På tåget ser jag en svartklädd man. Han ser ut att ha väldigt bråttom. Han går av på en station tidigare än min. Min station är Tensta. Jag går av. Det tar tio minuter att gå från stationen till mina föräldrar.
På vägen till mina föräldrar går jag förbi en förskola. Förskolan är stängd eftersom klockan är fem. Det ser ut som att det står någon på gården. Men eftersom det är så mörkt ser jag inte hans ansikte. Jag får lite rysningar, men jag tänker att det nog bara är en pappa som leker med sitt barn bland de röda löven. Jag går vidare på gångvägen. Jag kommer fram till gatan som de bor på. Jag har glömt bort vilket nummer de bor på så jag kollar igenom våra meddelanden och hittar numret. De bor på Solhemsbacken 197. Jag ser numret ungefär 20 meter framför mig. Huset är vitt och svart. Det finns en gunga på framsidan och jag går fram till huset.
Jag plingar på och de öppnar dörren nästan direkt. Min mamma har på sig en tröja med en massa skelett vid magen och ett par svarta byxor. Jag sträcker fram blommorna till henne. Hon säger: ”Hej! Gud det var länge sen vi sågs!” Jag svarar att jag har saknat henne och att jag har med mig bullar. Jag kollar runt men kan inte se pappa. Jag frågar mamma var pappa är. Hon svarar att han sitter vid tv:n och kollar på nyheterna. Jag ropar på honom och han svarar: ”Hej Tony!”
Jag hänger av mig jackan och tar av mig mina kängor. Jag går bort till tv:n och kramar pappa. På tv:n så är det en nyhet om att en man i svart jacka har kidnappat ett barn. Jag tänker att det kanske är mannen som jag såg på förskolan. Men så kommer jag på att mannen hade en grön jacka.
Nyheterna slutar efter ett tag och vi går till bordet. Jag tar fram mina bullar och ger dem till mamma. Hon kokar några koppar kaffe till oss. Jag säger till henne att jag inte dricker kaffe. Hon kollar på mig konstigt och frågar vad jag vill ha i stället. Jag säger att vad som helst passar. Då tar hon fram någon sorts förpackning som det står Cedevita på med stora bokstäver. Jag frågar vad det är för något och hon säger att det är en vitamindricka från Balkan. Hon häller upp vatten i ett glas och häller i pulvret, sedan blandar hon med en sked. Hon kommer fram med glaset och jag testar drickan. Jag säger till mamma att den smakar gott. Egentligen så tycker jag inte att det var så gott.
Jag sitter med pappa och småpratar med honom. Efter ett tag kommer mamma med bullar och kaffe. Pappa tar sin kaffekopp och dricker lite ur den. Vi tar varsin bulle och jag börjar prata:
”Jag har fått ett nytt hus som jag ska bygga i London.” Mamma säger: ”Grattis Tony! När ska du åka?” ”Jag ska flyga i dag”, svarar jag. Hon frågar vilken tid planet lyfter. Jag säger att planet lyfter 21:30. Mamma frågar ifall hon ska skjutsa mig.
Jag säger att hon gärna får göra det. Jag säger att jag inte har packat än. Så hon ska köra hem mig först. Klockan är 18:34 så vi har lite bråttom. Jag tar på mig min jacka och mina skor och mamma gör det samma.
Sedan hoppar vi båda in i bilen. Hon kör i väg nästan direkt. När vi kommer ut på motorvägen så kör en man förbi oss. Han ser precis ut som mannen på förskolegården. Men jag tänker inte på det något mer. När vi tillslut kommer hem till mig går jag in med mamma och börjar packa. Jag packar mina arbetskläder, mina vanliga kläder, en kamera och en klocka. Sen i sista sekunden hittar jag mitt pass. Jag går ner med mamma till bilen och vi kör till Arlanda.
När vi kommer fram till Arlanda så parkerar mamma bilen och vi går in. Jag går till check-in disken och checkar in min väska. Flygpersonalen kollar mitt pass och jag får min biljett. De säger att jag ska åka med deras nya plan: Airbus 321XLR. Jag tänker att det är coolt och att jag ska skicka bild till mina föräldrar. Jag säger hejdå till mamma och ger henne en kram. Jag går till säkerhetskontrollen och ställer mig i den ganska långa kön.
När jag kommer fram så lägger jag min telefon och mina nycklar i en låda som ska gå igenom röntgen. Jag kollar på en klocka som sitter på väggen. Klockan är 21:00. Jag börjar känna mig mer stressad. När det väl är min tur så går jag igenom maskinen och den piper till. Mannen där säger att det är ett slumpat drogtest. Mannen drar en klisterremsa runt på min tröja och sedan stoppar han in biten i en maskin. Testet blir negativt. Han säger att jag får gå vidare. Jag tar upp min telefon och mina nycklar ur lådan och ställer lådan i en stapel med likadana lådor.
Sedan går jag vidare. Snart hör jag att de ropar ut: ”Boarding för flyg till Heathrow med SAS.” Planet står vid gate 15. Jag småspringer till gaten. När jag kommer fram är det ingen kö. Kvinnan vi gaten kollar min biljett och sedan går jag till planet. När jag går på planet så kommer jag på att det faktiskt är ett alldeles nytt plan. Kabinen är alldeles fräsch och luktar nytt. Jag går till min plats och inser att det bara finns business class på planet. Jag sätter mig i stolen och sätter på bältet. När jag har satt på mig bältet säger piloten: ”Sätt på bältet och så kommer vi snart att börja taxa till banan. Vädret ser fint ut idag och det är inte någon turbulens. Hoppas ni får en trevlig resa.”
Jag känner hur planet börjar röra sig bakåt. Jag blir nyfiken över hur planet kan åka baklänges. Jag tänker att jag ska fråga det när vi är i luften.
När vi kommit en bit ut från gaten känner jag hur vi stoppar. Sedan hör jag hur motorerna går igång. Sedan svänger vi skarpt åt höger. Sedan taxar piloten till banan. När vi kommer fram till banan ser jag ett plan som håller på att landa på samma bana som vi ska lyfta från. När planet har landat så åker vi ut på banan. Planet stannar och vi står där någon minut. Sedan hör jag hur piloterna sätter motorerna på full kraft. Vi börjar röra oss framåt snabbt. Jag kollar ut genom fönstret och ser något i ögonvrån. Jag vänder mig bort snabbt men sedan kollar jag igen. Där står mannen. Helt stilla. Med sin gröna jacka och sina stövlar. Jag blir direkt livrädd. Precis då lyfter planet. Då drar jag ner mörkläggningsgardinen och tar fram min mobil.
När vi har slutat att lyfta så drar jag upp gardinen och kollar ut. Det enda jag ser är de upplysta vägarna. Jag lägger min telefon i min ficka och kollar på några broschyrer. Ingenting intresserar mig. Efter ett tag stänger piloterna av bältestecknet på skärmen och jag tar av mig det direkt. Sedan trycker jag på knappen så att flygvärdinnan kommer. Hon kommer och jag frågar: ”Hur kan planet åka baklänges?” Hon svarar: ”Jo, du ser. Det är en push backtruck som kör ut planet.” Jag tackar för informationen. Jag ser sen en knapp som det står säng på. Jag trycker på den och sätet blir en säng. Sedan lägger jag mig ner och somnar. Jag vaknar av signalen från bältesskylten. Jag letar upp knappen där det stod säng på och trycker på den så att sätet blir en stol igen. Då sätter jag på bältet och väntar på att vi ska landa. När vi tillslut landar är landningen ganska hård. Sedan taxar piloten till gaten och vi går av. Jag går direkt till bagagehämtningen. Jag sätter mig på en bänk och väntar. När bandet börjar röra sig går jag dit. Jag väntar en stund och tillslut kommer min väska. Jag tar av den från bandet och går vidare.
När jag kommer ut från flygplatsen står det en massa taxibilar där. Jag hoppar in i en och han frågar vart jag ska. Jag säger att jag ska till Sunborn hotel. Han kör mig dit och på vägen ser jag den där mannen igen. Jag ber chauffören att köra av vägen.
När han har kört av vägen skriker jag: ”Vad vill du gubbe?” Han svarar inte. När jag kollar bort och sedan tillbaka står han inte där längre. Jag frågar chauffören ifall vi kan köra iväg. När han kör ut somnar jag direkt. När vi kommit fram väcker chauffören mig. Jag betalar honom och tar min väska och går in på hotellet. Jag går fram till kvinnan i kassan och säger: ”Hi! I have booked a single room here.” Hon svarar: ”Ok. What is your name?” Jag svarar att jag heter Tony Persson. Hon ger mig mitt kort och jag tar trappan till mitt rum. Rummet ligger på våning fyra. När jag kommer upp till rummet öppnar jag dörren och slänger min väska på golvet och packar upp lite. Jag tar fram min tandkräm och min tandborste och lägger det vid kranen inne på toaletten. Sen går jag tillbaka till min väska och tar fram min mobilladdare. Jag lägger laddaren på sängbordet och lägger mig i sängen. Jag tar fram min mobil. Mina ben börjar plötsligt att klia. Jag kliar och börjar då tänka på mannen. Jag lägger ner mobilen i fickan och då ser jag mannen. Han står där i hörnet av rummet. Jag kollar på honom och då står han inte där. Sedan så står han närmare.
Skriven av Konrad och Hannes Sa