Vi vaknade upp, i dag var dagen här, vi skulle flytta till en ny stad. Emilio skulle gå ut och gå med Pelle. Pelle är en gråvit schnauzer och är lite vild av sig. Emilio öppnade porten, vinden var kall, löven virvlade ner från träden. De gick en kort promenad runt gården, för att rasta Pelle för den långa resan. Linda var hemma i flyttkaoset, hon lagade frukost till dem. Pelle sprang in till hissen, han var frusen.
Efter några timmar var de framme i staden Ösele. Det var dött, lamporna var släckta, det var sent på kvällen.
När de öppnade porten luktade det mögel. Bilderna var finare än i verkligen, tyckte paret. Linda och Emilio skulle precis börja packa upp kläder när de hörde ett droppande från kranen. Linda gick och kollade, de små vattendropparna kom från den mögliga diskhon.
Linda vek in kläderna tills ljuset bara dog bort.
Linda och Emilio gick och la sig, de tänkte att det bara var nån propp som hade gått.
De vaknade upp nästa dag och skulle till sina nya jobb. Efter frukosten skulle Pelle till sitt nya hunddagis. Linda och Emilio skulle till sina nya jobb. Emilio tog bilen till det nya jobbet och sen lämnade han Pelle på hunddagis. Linda tog en promenad till jobbet. Lindas långa bruna mörka hår svallade med vinden.
När Emilio hade lämnat Pelle på hunddagiset åkte han direkt till sitt nya jobb, dockfabriken. Linda kom fram till skolan, hennes nya jobb. Skolan var röd, det var röda fläckar på gardinerna och när Linda öppnade dörren så gnisslade det förskräckligt. Hon gick upp för den smutsiga trappuppgången och träffade sin nya kollega, Sofia Holmgren. Linda tyckte att hon betedde sig skumt, men hon kände ju inte Sofia än.
Emilio hade precis kommit till sitt nya jobb, dockfabriken. Fabriken var byggd 1923 och hade stått kvar sen dess. Det var rostigt utanför och lite mögligt. Innanför var det kallt och luktade sopor, och så var det stort med många gångar. I fabriken skulle de börja sälja en ny dockmodell.
Linda hade haft sin första lektion, de var en elev som hade betett sig konstigt, hon hade bara suttit och tittat ner i bänken hela lektionen. Hon hade långt, svart och risigt trassligt hår, hennes ansikte var alldeles vitt. Hon hade på sig ett vitt lucialinne. Sofia hade åkt hem, hon kände sig sjuk och nu skulle Linda få stänga hela skolan.
Emilio hade precis sett sig omkring, det började bli sent på kvällen. Linda skulle släcka alla lampor och sen gå igenom alla klassrum. I det första var allt som vanligt. I det andra så var det samma sak. När Linda skulle gå till det tredje klassrummet hörde hon ett ljud som hon kände igen, det var dockan som Emilio sålde på fabriken, den som skulle göras men som inte var klar.
Linda såg en flicka sitta med dockan i sin hand längst fram i klassrummet.
Det var den svarthåriga tjejen, tjejen vände sitt ansikte mot Linda. Hon blev väldigt skrämd, hon började springa. Tjejen gick långsamt efter. Linda sprang ner för trappan. Hon öppnade ytterdörren och såg att tjejen var efter henne. Hon sprang mot lägenheten. Plötsligt såg Linda inte tjejen mer.
Emilio skulle precis åka hem när en lampa plötsligt släcktes. Han gick och kollade vad det var, men det skulle han inte ha gjort. Bakom honom kom en kall hand mot hans axel. Det var tjejen som Linda hade mött.
Linda hade kommit hem och klockan var sent på kvällen nu.
Emilio började springa men det han inte såg var att flickan hade den nya dockan, som de skulle börja tillverka, i handen.
Tjejen gick långsamt efter, man kunde inte se hennes ansikte, hennes hår dolde det.
Emilio rusade in i bilen, han skulle hämta Pelle på hunddagiset.
Linda var så trött efter dagen så hon hade gått och lagt sig. När Pelle var hämtad så åkte Emilio hem, den svarthåriga tjejen gick efter deras bil, Emilio trodde att det bara var han som såg i syne. När de var hemma så gick både Emilio och Pelle och la sig.
Linda vaknade på natten, men Pelle och Emilio var inte där, sen kollade hon framför sig. Där stod den svarthåriga tjejen och glodde på henne.
Skriven av Alice Hagenö i Stodeneskolan i Karlstad.