Efter en av sina operationer kunde Emil inte längre gå. Men han kämpade och tränade och idag kan han gå utan problem igen.
När Emil Nyström var tre år fick han en hjärnblödning. Nu berättar han om resan från dagen på förskolan när inget var som vanligt fram till idag när han går i årskurs fem.
En dag när jag var på förskolan och jag var tre år så märkte personalen att jag inte var som vanligt. De ringde efter min pappa. Pappa hämtade mig och åkte hem med mig. Sedan ringde pappa efter ambulansen som kom och hämtade mig. Pappa följde med mig. Min mamma var i Stockholm på jobb.
Jag fick åka in till sjukhuset i Umeå och blev inlagd i några dagar på avdelning “Barn 3”. Jag blev sedan skickad till Göteborg med ambulanshelikopter till sjukhuset Sahlgrenska. Där blev jag opererad för första gången.
Mamma och pappa var väldigt oroliga för mig för de visste inte om jag skulle överleva. Men operationen gick bra. Jag fick vara kvar på Sahlgrenska i några veckor innan jag fick åka hem igen med ambulanshelikopter till Barn 3 i Umeå.
När jag var fem år gjorde jag min andra operation. Även den operationen var på Sahlgrenska i Göteborg. Det var en lyckad operation och det gick bra. Sedan fick jag åka tillbaka till Umeå och blev inlagd på Barn 3 igen. Jag fick mediciner, smärtstillande för min värk, det gjorde mest ont i magen. Jag fick även antibiotika så jag inte skulle dra på mig några infektioner.
Efter operationen kunde jag inte gå längre. Så jag fick lära mig igen genom rehabilitering. Jag gjorde olika övningar. Idag så har jag ett funktionshinder i min vänstra arm, som gör att jag inte kan använda den som vanligt. Jag får extra hjälp av mina lärare att anpassa min skolgång. Idag så mår jag bara bra och jag kan gå utan problem.
Text: Emil Nyström, Stöcke skola, klass 5, Umeå