En dag skulle jag sova över hos min kompis Vide. Jag skulle vara hemma hos honom klockan tre. Jag hade tänkt att packa med lite snacks och spel till hans tv. Jag kom över och vi hade det bra fram till middagen. Vi åt mat och hans mamma och pappa och Vince hade gått och lagt sig. Jag och Vide skulle också sova, så Vide gick upp och skulle dricka vatten. Vide sprang upp, jag var kvar och väntade, men… sen blev allt konstigt och farligt. Jag såg att Vides VR började att bugga och glitcha tills det kom upp en text: Hej Vilgot, du har blivit utvald till spelets spelare. Du kommer att komma in i spelet om 3…2…1… sen så började Vides VR att lysa och sen så blev jag insugen i den. Vide kom ner och var redo att sova, men jag var inte där.
– Vilgot! Var är du? ropade Vide.
-Jng er heir! sa jag.
Vide gick till sitt VR och lyssnade, det lät som Vilgot. Vide visste vad han skulle göra. Han tog med sina katter också. Gosse och Kattnis. Vide visste att om det skulle vara några katter som var bra på att slåss så var det de.
Jag byggde små VR till katterna och sen så gick vi in i spelet. När vi gick in i spelet såg de mig. Vi var inne i en skog som var helsvart. Vi såg små barn som ville döda oss med knivar och vapen. Vide sa att om man kan finna sina inre tankar så kan man få krafter som kan slå sönder en meteorit. Vi tog våra händer mot våra huvuden, och koncentrerade oss. Katterna var de som fick krafterna först och de skrek så högt att de små barnen försvann. Men då kom tomten och sa att vi ska bli förstelnade i hela våra liv. Då fick jag och Vide krafterna och hoppade upp och slog sönder släden och sen försvann tomten. Och då kom jag tillbaka till verkligheten och sen sov vi bra resten av natten.
Skriven av Vide Sa i Stodeneskolan i Karlstad.